Något jag upplevt den senaste tiden är den avundsjukan och missunnsamhet som finns i vårt samhälle. Även om jag försöker att inte ge någon energi åt detta ämne så är det ändå svårt att skjuta undan det när man själv blir inblandad. Den senaste perioden i mitt liv har jag haft ett starkt flöde i det jag gör, en känsla när man känner sig helt fri från begränsningar. Jag har balans på många håll och en stark avsikt att kunna övervinna mina yttre motgångar. Det har resulterat i framgångsrika kurser, starka band till människor och goda vänskapsband.

Ändå kan jag inte undvika att se den andra sidan i historien som gör att andra börjar jämföra sig, ifrågasätta och rent av bli avundsjuka. Jag lär alltid ut till mina elever och bekanta att vi skall inte jämföra våra styrkor med varandra, våra egna styrkor är individuella och egna. Det viktigaste är att fortsätta fokusera på sig själv om man vill komma vidare och stanna där i kraft och tillit. Hur kan vi tro att någon annan kan ta vår kraft eller att det skulle vara samma styrka som jag själv behöver? Eftersom alla styrkor är individuella och egna….

Ingen annan kan ge dig det du behöver, du kan inte heller försöka ta någon annans styrka för att skall stärka dig själv, det slår alltid tillbaka. Den inre råstyrkan kommer ifrån dig själv och inte utifrån.

Egot som många pratar om är i min mening den navigatorn som hjälper oss att säga ifrån och sätta ner foten, men ändå är det den som begränsar oss mest utvecklingsmässigt.  Egot vill inte utvecklas utan skylla ifrån och hitta ursäkter. Jag tror vi har ett egot för att vi många gånger är rädda för att kliva ut och utforska oss själva fullt ut, den spelar en stor roll när vi behöver tänja våra rädslor. Kan egot vara inplanerad i vårt karma? Vem vet, det finns många spekulationer kring detta fenomen. Samtidigt om du inte känner ett motstånd (egot) kan du ju inte heller uppleva när du har ett flöde.
Vi har blivit stöpta i en kropp som givit oss rejält med begränsningar i form av tidigare programmering ifrån barndomen och dess strukturer vi tvingats följa i samhället, vi anpassar oss istället för att blomstra…

Vi har fått lärt oss att vara på ett speciellt sätt och gärna inte mer än andra, en mentalitet som stöpts ifrån rädslor och separation hos människor. Eller vågar du vara dig själv i ett modernt samhälle?
Det sker ett skifte i att “våga” och många kliver ut i det nya att faktiskt våga vara den man verkligen vill och det är bra för oss.
Mina kurser ger andlig näring till andra människor, elever som tillåts att växa andligt och personligt på flera plan. Det är verkligen fantastik och med stor vördnad jag ser på mitt yrke och vad det faktiskt gör för andra människor. Men ändå istället för att se det fina arbete som vi alla gör så börjar en del leta efter missunnsamhet och avundsjuka istället.
I skrivandets stund är jag sedan tre veckor tillbaka fortfarande blockerad av någon på Facebook och det har påverkat alla mina sociala medier även Instagram. Denna någon har anmält min hemsida sofiaoceania.se som “olämplig” eller att den skulle strida mot etiska regler.

Detta är ju helt absurt förstås men vad kan jag göra om en annan människa går till en handling mot som denna? En elev till sa till mig  – du måste ju utgöra något form av “hot” för någon så nått bra borde det ju betyda. Det var såklart med glimten i ögat, men det är just det här jag inte förstår. Hur kan man vara så missunsamm och egocentrisk att man bestämmer vem som får göra vad och inte? …Jag ser den här handlingen som direkt elak och baserad på rädslor helt och hållet. Någon därute känner sig “hotad” av mig och jämför sig med mig, kanske rent av ser mig som opassande i dennes tycke. Men får vi verkligen göra såhär mot en annan människa? Jag kan inte sluta förvånas över detta låga beteende, ändå älskar jag människan. Jag har bara svårt att tycka om de egobaserade handlingar som pågår därute.

Min första reaktion när detta hände var att frustration och ilska kom, som sen gick över till bitterhet och tankarna som, “hur kan någon vilja göra såhär”?…
men insikten kom rätt snabbt då jag insåg att inga av dessa känslor är bra för mig eller kommer förändra situationen om jag stannar kvar i det här tillståndet av frågor som ej kommer få svar.

Många gånger kommer utsidan av våra liv speglas av den insida som vi bär och hade jag valt att stanna i de ovannämnda känslorna hade jag gett näring till denna situation som inte var så bra.
Bekräftelsen kom när min vän sa till mig – Sofia, titta inom dig själv vad som händer inom dig i den här situationen och börja arbeta där…den kommentaren landade rätt ner i mig. Så ofta som jag lär ut till andra att vara centerade och lyhörd så hade jag själv gått in i fällan. Det jag vill säga är att vi väljer även själva att ge upp vårt flöde och energi, det ville jag absolut inte. Endast jag kan förändra min egen värld, det betyder inte att jag skall tillåta allt men jag skall förstå hur jag hanterar en situation som denna.

Jag vet också att flödet i livet speglar min inre kärna och den vill jag nära inget annat….

Utan att ha facit i handen vill jag ändå lyfta upp detta ämne som avundsjuka och jämförelse, eftersom jag får anta att det är skälet till varför någon vill hindra mitt helande arbete, framgång eller kalla det vad du vill. Jag känner också att det enda jag kan bemöta situationen med är min egen genuina tacksamhet och lycka till att jag ändå väljer att fokusera på mig själv, insikten att ingen kan ta ifrån mig min kraft om jag inte tillåter det. Jag har också i ochmed detta insett att jag inte behöver sociala medier på ett sätt så jag blir “sårbar”. Nya forum att verka i är på gång och jag tackar faktiskt idag människan som gjorde detta då det öppnade upp mina ögon för vad jag behöver utveckla härnäst! Tack <3

Avundsjuka och jämförelse kommer bara ur ett tillstånd och det är ur ett tillstånd av lidande, jag befriar mig därför ifrån denna situation genom att inte äga den vibrationen själv.

Har ni varit i en liknande situation som denna och hur tog ni hand om den? Dela gärna med er i kommentarfältet nedan.

Ta hand om er därute…

All kärlek <3